igår var jag högst upp, imorgon är jag nedanför, jag ser inga gnistor slå ifrån min egen glöd

jag ser sprickor i horisonten som ingen ser
hur små saker blir stora på nära håll
det fanns en tid då ingenting kändes som mycket mer
är det här allt, tror jag nog att jag vänder om


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0