kan du ta emot mig när jag faller?

känslorna som skrämmer mig så mycket att jag bara stänger av.
till vem visar jag allt det?


vissa av orden fastnar på vägen ut, dom får liksom inte plats
jag vågar inte, det blir för verkligt
det är okej om det är overkligt en stund till.

jag saknar att ha någon som ser min själ.
jag vill ha någon som ser min själ.
som håller om mig när tårarna egentligen borde rinna.
men som alltid fastnar någonstans.


vågar inte lita.. vågar inte kasta mig ut och hoppas att någon fångar mig. för när jag gjort det tidigare har jag fångats, men sen släppts igen. hur vågar man igen?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0